En sak som stör mig är att jag nånstans trodde att jag hade förändrats som människa, men ändå så tar jag så illa vid mig vid minsta lilla grej. Tror att alla har nån slags ond plan mot mig, att så fort jag lämna rummet så pratas det illa om mig. Konstiga blickar, själv flackar min blick och jag darrar på rösten. Kan inte tänka klart. Min självkänsla är nog inte så bra som jag trodde. Nu är jag tillbaka på noll igen...lilla jävla värdelösa Nadia!
En dag ska jag också vara stolt över mig själv, inte bry mig om vad andra tycker, tänker och säger. Men jag är inte där ännu....inte på långa vägar!
Att det bara kan vara jobbig att stå i kön på ica, det pratas och viskas, troligtvis inte om mig, men tankarna går inte att sudda ut, dom finns där nära till hands för att få mig osäker och jag skruvar oroligt på mig. Ska nån se att jag är så nervös som jag faktiskt är?
Nu är ångesten tillbaka som ett jävla brev på posten!
f a n
The botten is nådd
publicerat i
Allmänt;